Ett barns effekt

december 29, 2007 at 9:42 e m (Okategoriserade) (, , , )

Idag har varit en väldigt skum dag. Jag fick uppleva världen ur en 5-årings perspektiv. Nej, jag har inte blivit helt psykiskt instabil, jag satt bara barnvakt. Detta, mina trogna bloggläsare, är det mest underskattade jobbet som en människa någonsin tagit sig ann. Jag är inte överdramatisk, det är bara ren fakta som jag, Kali utan doktorantexamen, grundat min mentala avhandling om. I min indledning kan ni bl.a. finna allt från ”gör en macka utan bröd” till ”varför låter du mig inte leka i ugnen?”. Fler intressanta frågor fick jag svara på, bl.a. ”kan inte vi göra en bebis?” och ”varför finns det fula människor?”. Jag är seriös människor, detta är vansinne. Det mest intressanta var dock hur jag, som inte ens lyckas vara tydlig när jag pratar med en psykolog, lyckades svara på dessa högst relevanta frågor. Vi kan ju då börja med ”macka utan bröd”. Tolerant som jag är, frågar jag lugnt ”vill du ha ett knäckebröd eller en kaka eller en jäkla (jag sa jäkla, inte jävla…skillnad) pannkaka för att smöret skall kunna placeras på något?”. Som svar får jag ”du fattar ju ingenting! ring min mamma, hon vet vad jag menar”. Resten av det diskussionsämnet orkar jag inte ens skriva upp, för det är så fruktansvärt smärtsamt att faktiskt återspela hela scenariot i huvudet. Att svara på en fråga som ”varför finns det fula människor?”, kan faktiskt vara lurigare än vad vi tror. Eftersom jag dessutom försöker tänka på allt jag säger så att det inte kan missuppfattas på något sätt som ger barnet hemska men då han blir 35 år gammal och kan fortfarande inte respektera kvinnor. En av mina ”what if”-tankar som cirkulerar i skallen på mig medan jag konverserar med ungen. Mitt svar på frågan: ”Jo, alltså Tarion… Egentligen finns det inga fula människor. (ungen börjar skrika JOHO!) Jaha, jo, okej då. Men dom som du tycker är fula är fina för andra människor. Och dom som du tycker är fina är kanske fula för andra. Det handlar om balans. (ungen ser frågande ut.) Låt oss säga såhär… Du gillar att leka med bilar. Men varför finns det dockor på BR? (ungen svarar briljant nog för mig: för andra leker med dockor.) Just det! Alla kan inte leka med samma saker för då skulle alla bilar ta slut och dom skulle inte finnas åt alla. Fattar du?” Fem sekunder senare säger han ”jaha, då ska jag leka med snygga tjejer så att ingen annan tar dom”. Great, way to go Kali, jag har försört han för evigt. Vid min ålder kommer han vara Håstens gangster och ha fem olika brudar om dagen bara för att dom är att ”leka” med. That’s it, jag ska sluta sitta barnvakt och jag förstår inte varför min syster jämt insisterar det motsatta. Hon har själv förstått att jag är en ganska instabil människa som jämt och ständigt påpekar hur vi människor, ganska snart, kommer vara den utlösande faktorn till vår egen utplånelse. Själv hade inte jag velat att någon människa som jag, passar mina barn. Den personen borde istället bli passad.

Utöver den fantastiskt trevliga stund (närmare bestämt 5 h, 34 min & ca 20 sek) jag fick med min systerson har jag inte hunnit reflektera och protestera så mycket. Jag lyckades även tala om för min pappa att han inte borde förvänta sig att jag blir en diplomat och istället försöka acceptera det faktum att jag kommer sluta som gymnasielärare i möjligtvis engelska och filosofi. Han blev nog chockad, och är nog högst troligt det fortfarande, med tanke på att han inte har sagt något sedan dess, vilket var för ca 12 timmar sedan. En rapport om hans föreläsning, som troligtvis kommer ske om exakt 20 minuter, kommer möjligtvis imorgon. Tills dess så skadar det faktiskt inte att kommentera, det är det enda jag försörjer mig på.

Äpplet faller inte långt från trädet.

Permalänk 1 kommentar

Ny dag, nya tankar

december 28, 2007 at 9:08 e m (Okategoriserade)

Jag känner mig ganska tankelös idag. Allt har gått extremt segt och jag har fortfarande inte lyckats skicka min jobbansökan till Herlins. Way to go.  Men ack, var ej oroliga gott folk, vad vore min s.k. blogg om inte mina djupaste funderingar kom fram… (frågetecken lite inom parentes där.)  Jag kommer nog på något att klaga om allt eftersom jag trycker febrilt. Ah! Nu kom jag på något vackert.

Först av allt måste jag bara nämna att jag blev överraskad idag när jag loggade in och märkte att hela 13 visningar hade skett av min blogg. Detta betyder inte nödvändigtvis att 13 personer läste vad jag skrev (jag är inte så naiv), dock tycker jag att det är intressant med fler läsare än de 5 jag hade tippat på (jag nämner inga namn).  Men nog om sådant ni utför (och skall utföra, dag efter dag) och låt oss (mig) istället hålla min enmansshow. Ni får applådera om ni vill, risken är dock att resterande personer som befinner sig under samma tak som ni blir smått oroliga för ert sinnesstånd.

Idag när jag var ute och gick i hela 2 timmar helt själv, insåg jag att jag faktiskt inte är så pessimistisk. Istället insåg jag att jag är realistisk. Men problemet med världen är att den helt enkelt inte är redo för människor som jag (haha, som att det skulle finnas fler) och mitt sätt att hantera den illusion av verklighet som vi människor faktiskt har. Vi har spenderat årtusenden med att försöka definiera vad som är rätt eller fel och vad som är sanning eller fantasi. Vi kom på frågan som ledde till svaret som i sin tur bidrog till ytterliggare frågor om svaret som även det bidrog till fler svar. Många hävdar att utan vår nyfikenhet skulle vi fortfarande vara grottmänniskor utan den livsstandard vi har nu. Själv tror jag det bara är skitsnack, vi skapade dem vi är idag, därav skapade vi definitionen av grottmänniskan. Fattar ni? Utan de vi är idag hade vi inte varit det vi varit. Med utvecklingen följde invecklingen. Vi invecklar vårt förflutna för att uppskatta nuet (och framtiden) som utvecklande. Ni kanske är helt förvirrade just nu, men det är ganska lugnt. Jag brukar ha en tendens att vara oförståelig.

Över till något för att locka (och behålla) läsare. Det är nu när man har jullov som man verkligen inser i vad för misslyckat samhälle vi lever i. Det krävs inte att man sitter ner och läser om människans beteende av Freud, slå bara på tven mitt på dagen och skåda vår värld. Stilpoliserna, Oprah Winfrey Show, Glamour, Våra bästa år och Judys domstol, för att nämna några få. Vi börjar med Stilpoliserna, för er lyckliga som inte har sett detta program så går det ut på att två kvinnor (brittiska, dessutom) ger råd vad gäller utseende och kläder till totalt misslyckade kvinnor på det området. Visst, kvinnorna som utsätts för detta har faktiskt riktigt ful stil, men det är bara så jävla fel på alla möjliga sätt när två andra kvinnor som påstås vara ”experter på området” kommer in klädda som regnbågar och ger tips om ”hur man ska vara klädd på ett sexigt sätt utan att visa för mycket och hur man ska uppföra sig för att få en dejt”. Vad hände med kvinnans rätt att uppföra sig hur fan hon vill när fan hon vill och klädd på vilket jävla sätt hon vill? Eller just det, den tanken existerade aldrig. Judys jävla domstol… var ska jag börja. Alltså jag har fortfarande inte fattat syftet med programmet. Jag har fortfarande inte begripit om det bara är manusbaserat och ren skådespeleri eller om det faktiskt finns så fruktansvärt idiotiska människor bland oss (de flesta befinner sig i USA, men ändå…). Oavsett vilken av alternativen så är det meningslöst och får mig att nästan (bara nästan) skada mig själv väldigt mycket så att jag kan spendera resten av mitt liv på ett psykanstalt bland friskare människor än vad jag får skåda på tv. Om allt nu är manusbundet, varför gör man ett sånt program? Kan någon, vem som helst, svara mig? Jag har spekulerat kring detta i snart 3 dagar nu och jag begriper fortfarande ingenting. Alltså jag tror de flesta människor fattar att det inte är bra att vara hög och köra bil till sin exfru med ett brännbollsrack och be (be, inte hota. enligt mannen) om att få träffa sin dotter oftare. Yes, tack judge Judy, nu vet jag hur jag inte ska göra. År 2004 var Oprah Winfreys totala inkomst 1.3 miljarder dollar, och för vad? Hon sitter på en stol och ställer idiotfrågor medan hon jäser och i takt med att hennes foundation dubblas för varje miljon hon får in. Hon har ”specialprogram” ena dagen där hon ger varsin bil till alla i publiken. Nästa vecka handlar programmet om miljöförstöring. Är det bara jag som begriper ironin? Glamour och Våra bästa år är i alla fall öppna med sin oseriositet och har accepterat, redan från början då man kategoriserade skiten som såpor, det faktum att ingenting är på riktigt och att allt faktiskt bara handlar om pengar och inte om självrespekt stolthet.

Nej nu blev jag onödigt arg och deprimerad p.g.a. allt ovanstående jag skrev. Ska nog ta och gå ut och ta en promenad igen, måste samla material för morgondagens bloggskrivande. Ja, kära läsare, jag tar detta på fullaste allvar.

”This is the reason why your headache didn’t go away: That’s actually pronounced analgesic, not anal-gesic. Sir, the pills go in your mouth.” – Turk, Scrubs

Permalänk Kommentera

Nu startas det

december 27, 2007 at 1:07 f m (Okategoriserade) (, , )

Jag tror hela konceptet privatliv försvann någon gång under 90-talet. Det var bara en parentes jag var tvungen att få ur mig, moving on.

En blogg, så fantastiskt. Detta är nog precis vad jag behöver, ytterliggare en påminnelse om hur patetiskt mitt liv egentligen är (obs, detta är ingen emoblogg).  Nä, men det jag menade var att om du nu är ute efter att läsa om vad jag har gjort under dagen och sådant så har du hamnat fel. Detta kommer troligtvis bara vara med som en tanketankning. Vilket, när jag tänker efter, låter ganska lame, men skit samma.

Egentligen så är jag nog en ganska upptagen människa, jag har bara inte tid att vara upptagen. Jag misstänker att det lät ganska ologiskt, men Freud fattar nog vad jag menar. En sak som jag har tänkt på är vad för bild andra människor egentligen har av mig. Dock har åsikter egentligen ingen inverkan på mig, men det hade nog varit intressant att veta det ändå. Detta främst för att jag finner mig själv ganska svårtolkad, eller jag vet inte riktigt själv vad min självportätt är. (Snyggt, där fick jag till det.) Det hade varit svincoolt om folk skulle få för sig att jag är värsta mystiska människan på dagen och om kvällarna är jag någon slags SuperWoman (namnet får jag återkomma till) som slåss för rättvisan. Jag skulle isåfall vara superslim och ha på mig en tajt svart dräkt (inte av läder, lite orginell är jag faktiskt) och ha den mest förförande rösten en man någonsin skådat, detta skulle dessutom vara mitt enda vapen. Fast det är bara önsketänkade, ofta folk skulle tro att jag är mystisk (jag får ju vara lite realitisk). Om det nu intresserar någon så är jag nog en ganska förvirrad typ, å ena sidan kan jag vara ganska säker på vad jag har för åsikter vad gäller vanliga samhällsfrågor, men när det väl gäller ganska simpla saker som att skriva en kort liten presentation om mig själv så får jag panik. Helt enkelt för att det är bland det svåraste som finns, eftersom jag inte riktigt vet vem mig själv är ännu. Det är också lite patetiskt, med tanke på att jag är 17 år gammal och borde veta lite mer om mig själv utöver att jag föredrar att umgås med mig själv än med människor (there, i said it). Det var egentligen så jag tänkte inleda den här fruktansvärt cyniska bloggen, nämligen med en kort liten presentation. Jag inser att presentationer är ganska töntiga, men det skulle nog passa mig för hela jag är ganska töntig. Presentationer kan ofta också uppfattas som ute och inte hippa, men det skulle nog också passa mig för jag är ganska ute. Vi kan ta ett ganska enkelt och fruktansvärt idiotiskt exempel, men skit samma. Jag läste någonstans att under 90-talet så var det viktigt för en kvinna att ha snygga ben för att hon skulle uppfattas som attraktiv (fyfan vad jag ångrar att jag skriver den här skiten). Under 2000-talet så har benen ersatts med att ha en snygg röv. Fyfan vad bra för mig, jag har cp-snygga ben (har jag faktiskt fått höra) men jag har ingen röv (eller den kan inte riktigt definieras som snygg, misstänker jag). Förstår ni? Eller behöver ni ytterliggare idiotiska och förödmjukande (för mig, som faktiskt skriver allt detta) exempel? Jag tror både jag och ni har fått nog idag och imorgon så lovar jag att jag ska vara mer relevant och mindre (lägg märke till mindre, alltså är det inte helt eliminerat) flummig.

In and out – Kali

Permalänk 2 kommentarer

Hej världen!

december 26, 2007 at 10:51 e m (Okategoriserade)

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!

Permalänk 1 kommentar