Kali’s Weblog

Jag tror hela konceptet privatliv försvann någon gång under 90-talet. Det var bara en parentes jag var tvungen att få ur mig, moving on.

En blogg, så fantastiskt. Detta är nog precis vad jag behöver, ytterliggare en påminnelse om hur patetiskt mitt liv egentligen är (obs, detta är ingen emoblogg).  Nä, men det jag menade var att om du nu är ute efter att läsa om vad jag har gjort under dagen och sådant så har du hamnat fel. Detta kommer troligtvis bara vara med som en tanketankning. Vilket, när jag tänker efter, låter ganska lame, men skit samma.

Egentligen så är jag nog en ganska upptagen människa, jag har bara inte tid att vara upptagen. Jag misstänker att det lät ganska ologiskt, men Freud fattar nog vad jag menar. En sak som jag har tänkt på är vad för bild andra människor egentligen har av mig. Dock har åsikter egentligen ingen inverkan på mig, men det hade nog varit intressant att veta det ändå. Detta främst för att jag finner mig själv ganska svårtolkad, eller jag vet inte riktigt själv vad min självportätt är. (Snyggt, där fick jag till det.) Det hade varit svincoolt om folk skulle få för sig att jag är värsta mystiska människan på dagen och om kvällarna är jag någon slags SuperWoman (namnet får jag återkomma till) som slåss för rättvisan. Jag skulle isåfall vara superslim och ha på mig en tajt svart dräkt (inte av läder, lite orginell är jag faktiskt) och ha den mest förförande rösten en man någonsin skådat, detta skulle dessutom vara mitt enda vapen. Fast det är bara önsketänkade, ofta folk skulle tro att jag är mystisk (jag får ju vara lite realitisk). Om det nu intresserar någon så är jag nog en ganska förvirrad typ, å ena sidan kan jag vara ganska säker på vad jag har för åsikter vad gäller vanliga samhällsfrågor, men när det väl gäller ganska simpla saker som att skriva en kort liten presentation om mig själv så får jag panik. Helt enkelt för att det är bland det svåraste som finns, eftersom jag inte riktigt vet vem mig själv är ännu. Det är också lite patetiskt, med tanke på att jag är 17 år gammal och borde veta lite mer om mig själv utöver att jag föredrar att umgås med mig själv än med människor (there, i said it). Det var egentligen så jag tänkte inleda den här fruktansvärt cyniska bloggen, nämligen med en kort liten presentation. Jag inser att presentationer är ganska töntiga, men det skulle nog passa mig för hela jag är ganska töntig. Presentationer kan ofta också uppfattas som ute och inte hippa, men det skulle nog också passa mig för jag är ganska ute. Vi kan ta ett ganska enkelt och fruktansvärt idiotiskt exempel, men skit samma. Jag läste någonstans att under 90-talet så var det viktigt för en kvinna att ha snygga ben för att hon skulle uppfattas som attraktiv (fyfan vad jag ångrar att jag skriver den här skiten). Under 2000-talet så har benen ersatts med att ha en snygg röv. Fyfan vad bra för mig, jag har cp-snygga ben (har jag faktiskt fått höra) men jag har ingen röv (eller den kan inte riktigt definieras som snygg, misstänker jag). Förstår ni? Eller behöver ni ytterliggare idiotiska och förödmjukande (för mig, som faktiskt skriver allt detta) exempel? Jag tror både jag och ni har fått nog idag och imorgon så lovar jag att jag ska vara mer relevant och mindre (lägg märke till mindre, alltså är det inte helt eliminerat) flummig.

In and out – Kali