Kali’s Weblog

Idag har varit en väldigt skum dag. Jag fick uppleva världen ur en 5-årings perspektiv. Nej, jag har inte blivit helt psykiskt instabil, jag satt bara barnvakt. Detta, mina trogna bloggläsare, är det mest underskattade jobbet som en människa någonsin tagit sig ann. Jag är inte överdramatisk, det är bara ren fakta som jag, Kali utan doktorantexamen, grundat min mentala avhandling om. I min indledning kan ni bl.a. finna allt från ”gör en macka utan bröd” till ”varför låter du mig inte leka i ugnen?”. Fler intressanta frågor fick jag svara på, bl.a. ”kan inte vi göra en bebis?” och ”varför finns det fula människor?”. Jag är seriös människor, detta är vansinne. Det mest intressanta var dock hur jag, som inte ens lyckas vara tydlig när jag pratar med en psykolog, lyckades svara på dessa högst relevanta frågor. Vi kan ju då börja med ”macka utan bröd”. Tolerant som jag är, frågar jag lugnt ”vill du ha ett knäckebröd eller en kaka eller en jäkla (jag sa jäkla, inte jävla…skillnad) pannkaka för att smöret skall kunna placeras på något?”. Som svar får jag ”du fattar ju ingenting! ring min mamma, hon vet vad jag menar”. Resten av det diskussionsämnet orkar jag inte ens skriva upp, för det är så fruktansvärt smärtsamt att faktiskt återspela hela scenariot i huvudet. Att svara på en fråga som ”varför finns det fula människor?”, kan faktiskt vara lurigare än vad vi tror. Eftersom jag dessutom försöker tänka på allt jag säger så att det inte kan missuppfattas på något sätt som ger barnet hemska men då han blir 35 år gammal och kan fortfarande inte respektera kvinnor. En av mina ”what if”-tankar som cirkulerar i skallen på mig medan jag konverserar med ungen. Mitt svar på frågan: ”Jo, alltså Tarion… Egentligen finns det inga fula människor. (ungen börjar skrika JOHO!) Jaha, jo, okej då. Men dom som du tycker är fula är fina för andra människor. Och dom som du tycker är fina är kanske fula för andra. Det handlar om balans. (ungen ser frågande ut.) Låt oss säga såhär… Du gillar att leka med bilar. Men varför finns det dockor på BR? (ungen svarar briljant nog för mig: för andra leker med dockor.) Just det! Alla kan inte leka med samma saker för då skulle alla bilar ta slut och dom skulle inte finnas åt alla. Fattar du?” Fem sekunder senare säger han ”jaha, då ska jag leka med snygga tjejer så att ingen annan tar dom”. Great, way to go Kali, jag har försört han för evigt. Vid min ålder kommer han vara Håstens gangster och ha fem olika brudar om dagen bara för att dom är att ”leka” med. That’s it, jag ska sluta sitta barnvakt och jag förstår inte varför min syster jämt insisterar det motsatta. Hon har själv förstått att jag är en ganska instabil människa som jämt och ständigt påpekar hur vi människor, ganska snart, kommer vara den utlösande faktorn till vår egen utplånelse. Själv hade inte jag velat att någon människa som jag, passar mina barn. Den personen borde istället bli passad.

Utöver den fantastiskt trevliga stund (närmare bestämt 5 h, 34 min & ca 20 sek) jag fick med min systerson har jag inte hunnit reflektera och protestera så mycket. Jag lyckades även tala om för min pappa att han inte borde förvänta sig att jag blir en diplomat och istället försöka acceptera det faktum att jag kommer sluta som gymnasielärare i möjligtvis engelska och filosofi. Han blev nog chockad, och är nog högst troligt det fortfarande, med tanke på att han inte har sagt något sedan dess, vilket var för ca 12 timmar sedan. En rapport om hans föreläsning, som troligtvis kommer ske om exakt 20 minuter, kommer möjligtvis imorgon. Tills dess så skadar det faktiskt inte att kommentera, det är det enda jag försörjer mig på.

Äpplet faller inte långt från trädet.