Kali’s Weblog

För ungefär 50 minuter sedan gjorde jag någonting väldigt dumt. Men med tanke på att det hände på nätet så inbillar jag mig själv att det faktiskt aldrig hände. Jag brukar nämligen göra så ibland, intala mig själv att ”what happends on the internet stays on the internet”. Men så är inte fallet, och jag kommer säkert få ta mina konsekvenser på onsdag. Eller så dör jag tills dess, jag får helt enkelt vänta och se vad som låter mer lockande.

För övrigt så har det hänt ytterst lite, trots detta är jag ständigt in action. Egentligen så är det samma gamla dagliga rutin som jag sysslar med. Kortfattat: Vakna, skola, musikalrep, hem, äta, 3 avsnitt av Scrubs och sova. Och ja, min vardag har blivit ganska tankelös. Detta främst för att jag faktiskt inte har tid att tänka. Okej, när jag säger tänka menar jag självklart mina filosofiska och ytterst, egentligen meningslösa, tankar. Jag hade gärna varit en sån där människa som ständigt kommer med så klockrena filosofiska tankar och idéer. Istället blir allt så invecklat och alldeles för Kali-fierat. Allt jag egentligen skriver här är så oaktuellt för människor. Folk vill höra om senaste bantingsmetoden, nästa supertunna mobiltelefon, hur man får killen/tjejen man gillar att märka en och helt enkelt andra liknande problem och funderingar som människor på 2000-talet kämpar med varje meningslösa dag (meningslöst enligt mig dock).

Så visst, i shall be to your service. Senaste bantingsmetoden: Hmm… det är en jävla massa tjafs om ”ät mat, men ät nyttig mat” och liknande. Tydligen är det fullkorn och gröna grönsaker som gäller. Fast egentligen så vet alla att det snabbaste sättet är att inte äta något. Aha! Där sa jag det-som-får-inte-sägas-vid-namn. Men seriöst, vem försöker vi lura egentligen? Jag påstår självklart inte att jag sysslar med detta, de som faktiskt sett mig och min kropp kan säkert understryka det också. Det jag i alla fall försöker säga är att den enda bantingsmetoden som man inte kunnat hitta några fel i (förutom att man självklart kan dö) är faktiskt modellerna gamla hederliga metod ”don’t eat and die” (som då jag själv döpt).

Nästa problem, hur man får tjejen/killen man gillar att märka en. Haha, detta blir något intressant och fruktansvärt smärtsamt att skriva om. Egentligen är jag ingen expert på området, eller jag är rättare sagt ingenting inom området. Men såvitt jag har förstått det så finns det faktiskt, oavsett vad alla äckliga tjejtidningar påstår, en hel del människor på den här planeten och, tro det eller ej, alla är inte lika när det gäller attraktion. Vem försöker vi lura egentligen? Jag är ingen kärleksguru, men enbart av rent sunt förnuft så kan t.o.m. jag lista ut att det faktiskt finns människor där ute som tar första steget och det finns människor som väntar på att någon tar det åt dem. Just det, alltså, följande gäller: alla partnerlösa människor där ute i samhället som söker efter någon form av mänsklig kontakt och en patetisk bekräftan av självrespekt får helt enkelt antingen leka katt eller mus. And that’s it, alla ni andra som gör varken eller och bara väntar på att ett mirakel ska hända kommer (and i hate to break it to you) förbli ensamma. Men jag förstår inte varför detta är något att bli deppig över, jag själv tillhör denna kategori (trots att jag inte tror på mirakel och egentligen gillar jag inte att kategorisera människor) och jag är faktiskt nöjd över detta. Visst låter det hemskt egentligen för er övriga männsikor, att höra att en 17-årig tjej redan börjat acceptera det faktum att hon kommer leva ensam (jag vet att ni ryser när ni hör ordet, själv blir jag exalterad).

Andra problem… Global uppvärmning. Hah, var lugna, jag tänker inte fördjupa mig inom detta. Jag vill egentligen bara påpeka att tills dess att vi människor börjar inse att vår överkonsumtion och vår ständiga ekonomiska tillväxt inte är en synonym till lycka, först då kan vi börja ta itu med problemen som vi skapat. Fast egentligen så är våra hjärnor så skrattretande outvecklade att det faktiskt krävs en total utplåning av oss själva för att vi ska kunna uppfatta att det faktiskt är ett problem vi skapat. Därför säger jag, snälla Grönland och Antarktis, börja smält så att alla våra storstäder längst kusterna försvinner för alltid och jag säger snälla, Ringhals och alla andra liknande anläggningar i världen, explodera så att vi äntligen börjar fatta och snälla, kan inte staten anlita någon som åker runt och skjuter alla äckliga raggarbilsförare så fort de gasar så att t.o.m. en döv man råkar höra dem. Och ja, död åt alla! Okej, nu börjar det gå lite överstyr, märker jag. Men börjar ni fatta principen? Om inte, så kan jag dra allt detta en gång till om ni vill? Nej, jag tänkte väl det.

Jag läste precis igenom det jag skrev och jag kom på mig själv med att låta väldigt destruktiv. Men jag är inte alls det, egentligen är jag bara en stor gosig teddybjörn som gillar att skratta. Eller vänta, vi stryker teddybjörnbiten, jag gillar inte när främlingar rör mig.

Hej då alla glada.

Som sagt, min försening är egentligen oförlåtlig. Men snälla, godtrogna, samariter, skona mig nu. Låt mina tankar för evigt bli ihågkommna på denna simpla, dock extraordinära, sida. Eller, för att göra det mindre dramatiskt, jag hade en inspirationsfri period under den tid jag inte skrev. Därav – det blev inget skrivet. Do you follow me? Good.

Jag vill, för övrigt, påpeka att jag fram till februari månad kommer vara fullständigt överbokad. Yes, Kali har äntligen skaffat vänner. Nej, nu ska vi vara seriösa. Min nu översysselsatta vardag består av att sitta på en stol i 3 timmar och ”repetera” inför en musikal. Det är dock lite ironiskt att jag får en roll där jag enbart kommer sitta ner. Om inte ironiskt nästan lite deprimerande. Trots detta känner jag mig väldigt euforisk och har därmed gått runt och citerat Djungelboken från dess att jag kom hem. Lite läskigt, med tanke på att jag egentligen inte gillar tecknade filmer (med vissa undantag).

Jag sitter här och tänker febrilt på vad jag egentligen ska skriva. Det kan vara värt att nämnas att skolan har börjat och jag börjar känna mig enormt konstig över detta. Det konstiga är (för att ni människor faktiskt ska förstå någonting av det jag skriver) att jag har börjat märka att jag saknar gamla tider. Jag saknar de dagar då man gick ut på stan, med sin mamma självklart, lördagen innan skolan började för att köpa nya kläder. Sen kunde man inte somna natten innan eftersom man tänkte för mycket på hur alla skulle vara och för att höra om allas fantastiska berättelser om vad de gjort under lovet. Jag saknar då man vaknade upp två och en halv timme innan skolan började för att man skulle hinna med att fixa sig och jag saknar den tiden då fixa sig innebar borsta tänderna och håret. Mest av allt saknar jag nog entusiasmen som jag själv hade inför dessa starter. Istället är allt så komplicerat helt enkelt för att man försöker göra det enklare för sig själv. Jag köper inga kläder lördagen innan skolan börjar och sist jag var på stan med min mamma var nog någon gång i mars då hon skulle tala om för mig vad hon ville ha i födelsedagspresent. När det gäller att fixa sig så är det en hel del andra finesser som man får ta till med idag, fast detta brukar jag hinna göra på ungefär 10 minuter samtidigt som jag dricker en alldeles för kall kaffekopp. Börjar ni, sakta men säkert, bygga upp ett mönster? Det gör jag i alla fall, det är ett mönster som snart kommer formas till en s.k. emo. Fast å andra sidan, nej. Jag är alldeles för intelligens för det, har jag fått höra.

Det är intressant hur vissa dofter förknippas med vissa händelser. Eftersom jag är så extrem på alla möjliga sätt, blir även detta en märklig kombination av lukt och nostalgi. Vi kan ta ett ganska enkelt exempel, koskit. Jag tror de flesta människor vet hur koskit luktar, om inte kan ni alltid besöka Varberg varje måndag och torsdag. När jag uppfylls av denna arom tänker jag omedelbart på mjölk. Jag vet, det är sjukt på alla möjliga sätt. Men detta beror på att då jag var väldigt ung så brukade vi köpa mjölk från en farm i närheten av där vi bodde. Detta självklart inte av miljösjäl utan helt enkelt för att det var billigare. Hur som helst, då min pappa åkte för att hämta mjölken följde jag oftast med, därav lukten av koskit och associeringen till mjölk. Vill ni ha fler exempel? När jag känner lukten av bränt gummi tänker jag på den gången då jag var 8 år gammal och skulle fritera pommes frites. Följande hände: Jag ställde fritösen på en platta på spisen så att fläkten lättare kunde suga upp ångan som kom upp ur fritösen. Det var bara en slump att just den plattan jag ställde den på var på och botten av vår fritös började smälta. Som tur var, märkte min intelligente bror detta och hann stoppa fritösen från att smälta ändå till sladden, för då skulle det ju ha gått illa. Misstänker jag.

Och just det, jag höll på att glömma. Jag ska börja göra en daglig lista med tre bra saker respektive tre dåliga/irriterande saker. För att spara det roliga till sist så kan jag börja med de bra sakerna:

1. Nypumpade hjul på cykeln är så jävla härligt. Jag brukar låtsas att jag flyger när hjulen är pumpade och jag cyklar. Det är en trevlig start på dagen.
2. The Office (amerikanska versionen) är egentligen mitt enda hopp kvar för mänskligheten och den här planeten. Efter enbart ett avsnitt har mitt deprimerade jag dämpats lite och såvitt jag vet gynnar det de flesta människor i min närhet.
3. Promenader. Aaah, så härligt. (obs! inte promenera hem från skolan). Dessa skall även utföras själv och utan människor. En promenad skall vara tyst och det är då man kan riktigt reflektera kring alltet. Så, då vet du det Josse nästa gång du ringer mig och vill ta en promenad. No hard fellings.

Dåliga saker:

1. Jag vill, en gång för alla, sluta slippa vakna upp då det är mörkt ute och komma hem då det är mörkt ute. Det är faktiskt inte så bra för instabila och depressiva människor. Dessutom vill jag, för en gång skull, komma torr till skolan. Torr i två benämningar: först och främst bör det inte regna mellan tio i åtta och tio över åtta varje morgon, det är inte bra för mitt hår. Den andra torrbenämningen är den att temperaturen får fan ge sig. Jag tror ständigt att det är svinkallt, och det är det egentligen, men detta upplever inte när jag cyklar i 40 km/h på min cykel. Kort sagt, jag kommer fram till skolan blöt och svettig. Det är inte en bra start på en elva timmar lång dag i skolan.
2. Små glas. Måste vara det mest idiotiska man kan producera. Jag är så trött på glas som rymmer mindre än 30 cl, att jag inte ens orkar diskutera vidare om det.
3. Blondinbella. Eller egentligen, jag kan inte riktigt veta vad som är mer patetiskt; hon eller det faktum att hennes blogg, rent statistiskt, är den mest lästa i Sverige. Att en sönderblonderad och sönderbotoxifierad 17-åring som bor i Stockholm och har en pappa som har en hel del pengar, lyckas få så otroligt fruktansvärt mycket publicitet och uppmärksamhet från samhället är just en sådan grej som får mig att sakta men säkert vilja dränka mig själv i en kar fylld med mjölk. På så sätt ser jag mindre vulgär och mer änglalik ut när de hittar mig efter 2 dagar.

In och ut. Fred.