Kali’s Weblog

Det är märkligt hur denna dag lyckas förändra människor. Förlåt, jag vill gärna göra en korrektur, med det sagt vill jag ändra ordet märkligt till äckligt. Just det, det är nämligen just vad det är. Egentligen så framhäver våra s.k. högtider det absolut äckligaste med mänskligheten. Vi vaknar upp på morgonen, fullt medvetna om att någonting hos en själv ska vara annorlunda. Detta just för att vi skapat dessa illusionsdagar som ger oss någon form av hängivelse gentemot oss själva och vår omkrets. Detta annorlunda hos individen är fullt medvetet, även i det undermedvetna. Det som jag äcklas mest av är det faktum att detta är någonting som vi har illustrerat åt oss själva. En illustration som kan jämföras med bilderna i våra älskade barnböcker som varje förälder stolt läser för sitt barn i mån om att stärka barnets uppfattning om tid och rum, och självklart om sin plats i livet. Barnböcker där prinsen alltid i slutändan får prinsessan, självklart inte en annan prins (för det vore befängt), och hur prinsen får vara med om äventyr medan hans kära prinsessa sitter hemma och kammar håret och väntar förtvivlat på honom. Och de levde lyckliga i alla sina dagar. Jag tror dessa barnboksförfattare glömde illustrera för barnen vad lycka egentligen är, då detta faktiskt är livets största fråga. Okej, näst efter vad livet egentligen är, men ni fattar principen.

Men nu sitter du säkert där och tänker men det finns barnböcker som faktiskt inte handlar om något så löjligt som prinsar och prinsessor. Jo, det är sant. Vi ska inte glömma Peter Pan, Bamse, Kalle Anka, Robin Hood, Nalle Puh och en mängd andra fantastiska historier som är äventyrsfyllda med visdom. Fast jag börjar undra, är det bara jag som ser mönstret i dessa äventyrsfyllda berättelser? Vad har Peter Pan, Kalle Anka, Robin Hood och de andra gemensamt? Jag låter dig fundera på det, då du inte ser det mest självklara och därigenom kan dra en slutsats om vad jag egentligen vill säga, då behöver du inte ens läsa vidare. Din idioti är för smärtsamt för mig och min blogg att stå ut med. Med det sagt vill jag gärna gå vidare och uppmärksamma denna fantastiska dag. För visst är den fantastisk, visst är det någonting som verkligen varje individ borde vårda och älska? Om du tillhör den skara som faktiskt tycker det, då bör även du sluta läsa vidare. Du äcklar mig nämligen och det är en störning som hindrar mig från att lysa med min brilljans. Ja, jag är en väldigt självisk människa, men det är en annan diskussion.

Allt eftersom den här dagen gick började jag grubbla, med ständig acceleration, om varför 14 februari egentligen utsätts för favoritism. Det kan knappast vara en nepotistisk fråga eftersom majoriteten inte har den blekaste aning om bakgrunden – de förstår symboliken som följer med den, eller ja, den naiva symbolik som alla enbart smakat ytan på. Då nepotismen uteslöts, valde jag att vara lat och enbart ta för givet om vad det rörde sig om. Dock har min analysförmåga som oftast grundas på att jag tar saker för givet, visat sig vara riktig i de flesta fall och därmed väljer jag att citera min bättre hälft (du vet vem du är) jag har aldrig fel, jag har bara mindre rätt. Och nej, jag är inte en människa med utstrålande personlighet som djupt älskar och accepterar mig som jag är, trots att det förmodligen framstår som så. I alla fall, tillbaks till ämnet. Nepotismen uteslöts och därmed blev det andra alternativet självklart – nämligen det faktum att människan, sedan vi hade förmågan att tänka, blivit påverkade av omgivningen och våra inlärda livsnormer som vi, likt magnetismens dragningskraft, så imponerande följer untill death do us part. Förstår ni vad jag försöker säga med detta? För att förenkla det hela så att någon förutom jag själv och min bättre hälft (jag vet att du skrattar nu) begriper någonting av det jag precis skrev, kan man kortfattat säga att då vi ser att någonting uppmärksammas av andra och som verkar harmlöst (med andra ord lockande), säger vår instinkt att vi ska agera likadant. Alltså, denna dag firas inte av vördnad för dess essentiella mening (som egentligen borde utövas var dag), den uppmärksammas eftersom firandet är strävan (dvs snäppet närmare) efter den ultimata samhällsperfektionen.

Så grattis till jordens befolkning, jag hoppas ni känner min kärlek jag sprider till er.

Jag känner mig ganska tankelös idag. Allt har gått extremt segt och jag har fortfarande inte lyckats skicka min jobbansökan till Herlins. Way to go.  Men ack, var ej oroliga gott folk, vad vore min s.k. blogg om inte mina djupaste funderingar kom fram… (frågetecken lite inom parentes där.)  Jag kommer nog på något att klaga om allt eftersom jag trycker febrilt. Ah! Nu kom jag på något vackert.

Först av allt måste jag bara nämna att jag blev överraskad idag när jag loggade in och märkte att hela 13 visningar hade skett av min blogg. Detta betyder inte nödvändigtvis att 13 personer läste vad jag skrev (jag är inte så naiv), dock tycker jag att det är intressant med fler läsare än de 5 jag hade tippat på (jag nämner inga namn).  Men nog om sådant ni utför (och skall utföra, dag efter dag) och låt oss (mig) istället hålla min enmansshow. Ni får applådera om ni vill, risken är dock att resterande personer som befinner sig under samma tak som ni blir smått oroliga för ert sinnesstånd.

Idag när jag var ute och gick i hela 2 timmar helt själv, insåg jag att jag faktiskt inte är så pessimistisk. Istället insåg jag att jag är realistisk. Men problemet med världen är att den helt enkelt inte är redo för människor som jag (haha, som att det skulle finnas fler) och mitt sätt att hantera den illusion av verklighet som vi människor faktiskt har. Vi har spenderat årtusenden med att försöka definiera vad som är rätt eller fel och vad som är sanning eller fantasi. Vi kom på frågan som ledde till svaret som i sin tur bidrog till ytterliggare frågor om svaret som även det bidrog till fler svar. Många hävdar att utan vår nyfikenhet skulle vi fortfarande vara grottmänniskor utan den livsstandard vi har nu. Själv tror jag det bara är skitsnack, vi skapade dem vi är idag, därav skapade vi definitionen av grottmänniskan. Fattar ni? Utan de vi är idag hade vi inte varit det vi varit. Med utvecklingen följde invecklingen. Vi invecklar vårt förflutna för att uppskatta nuet (och framtiden) som utvecklande. Ni kanske är helt förvirrade just nu, men det är ganska lugnt. Jag brukar ha en tendens att vara oförståelig.

Över till något för att locka (och behålla) läsare. Det är nu när man har jullov som man verkligen inser i vad för misslyckat samhälle vi lever i. Det krävs inte att man sitter ner och läser om människans beteende av Freud, slå bara på tven mitt på dagen och skåda vår värld. Stilpoliserna, Oprah Winfrey Show, Glamour, Våra bästa år och Judys domstol, för att nämna några få. Vi börjar med Stilpoliserna, för er lyckliga som inte har sett detta program så går det ut på att två kvinnor (brittiska, dessutom) ger råd vad gäller utseende och kläder till totalt misslyckade kvinnor på det området. Visst, kvinnorna som utsätts för detta har faktiskt riktigt ful stil, men det är bara så jävla fel på alla möjliga sätt när två andra kvinnor som påstås vara ”experter på området” kommer in klädda som regnbågar och ger tips om ”hur man ska vara klädd på ett sexigt sätt utan att visa för mycket och hur man ska uppföra sig för att få en dejt”. Vad hände med kvinnans rätt att uppföra sig hur fan hon vill när fan hon vill och klädd på vilket jävla sätt hon vill? Eller just det, den tanken existerade aldrig. Judys jävla domstol… var ska jag börja. Alltså jag har fortfarande inte fattat syftet med programmet. Jag har fortfarande inte begripit om det bara är manusbaserat och ren skådespeleri eller om det faktiskt finns så fruktansvärt idiotiska människor bland oss (de flesta befinner sig i USA, men ändå…). Oavsett vilken av alternativen så är det meningslöst och får mig att nästan (bara nästan) skada mig själv väldigt mycket så att jag kan spendera resten av mitt liv på ett psykanstalt bland friskare människor än vad jag får skåda på tv. Om allt nu är manusbundet, varför gör man ett sånt program? Kan någon, vem som helst, svara mig? Jag har spekulerat kring detta i snart 3 dagar nu och jag begriper fortfarande ingenting. Alltså jag tror de flesta människor fattar att det inte är bra att vara hög och köra bil till sin exfru med ett brännbollsrack och be (be, inte hota. enligt mannen) om att få träffa sin dotter oftare. Yes, tack judge Judy, nu vet jag hur jag inte ska göra. År 2004 var Oprah Winfreys totala inkomst 1.3 miljarder dollar, och för vad? Hon sitter på en stol och ställer idiotfrågor medan hon jäser och i takt med att hennes foundation dubblas för varje miljon hon får in. Hon har ”specialprogram” ena dagen där hon ger varsin bil till alla i publiken. Nästa vecka handlar programmet om miljöförstöring. Är det bara jag som begriper ironin? Glamour och Våra bästa år är i alla fall öppna med sin oseriositet och har accepterat, redan från början då man kategoriserade skiten som såpor, det faktum att ingenting är på riktigt och att allt faktiskt bara handlar om pengar och inte om självrespekt stolthet.

Nej nu blev jag onödigt arg och deprimerad p.g.a. allt ovanstående jag skrev. Ska nog ta och gå ut och ta en promenad igen, måste samla material för morgondagens bloggskrivande. Ja, kära läsare, jag tar detta på fullaste allvar.

”This is the reason why your headache didn’t go away: That’s actually pronounced analgesic, not anal-gesic. Sir, the pills go in your mouth.” – Turk, Scrubs

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!